Igår var det plusgrader och lika halt som blött.
Mot kvällen klarnade det.
Ni skulle sett månen! Först trodde vi någon lämnat helljuset på.
Men utan moln blir det kallt, nu är det skridskobana överallt.
Jag skippar morgonpromenad
och rotar bland bilder istället.
Hösten börjar med skörden visst är det så.
Fast...hallonen mognar ju redan i juli.
Vemodet sticker fram sin lilla nos och sniffar
i sig gulmårans doft.Snart är sommaren slut.
Nåväl, det är bara att gilla läget.
Frukt och bär och vackra färger är inte alls så tokigt.
Men måste allt mogna på en gång?!
Inte hann jag ta hand om allt i år heller.
Kan man skylla på att lönearbete tar tid från det viktiga trädgårderandet?
Faktiskt var det några dagars uppehåll i regnandet
så jag vågade mig på att mura en liten bit till på vår mur.
Den blir lite längre var gång vi hittar sten på tomten.
Men snart regnade det igen.
Den enda helios jag såg mycket av denna sommar var solros.
Och titta, en lilja klarade sig undan böknosarna!
Hurra!
Glädje kan snabbt förbytas i sorg.
Riktigt ledsen blev jag när jag hittade en igelkott
och såg att den hade dött på "grisstaketet".
Undrar om det finns fler kvar i kvarteret?
Grannarna som matar dem har inte sett några alls i år.
Ett säkert hösttecken brukar vara att lökförsäljningen börjar.
Äntligen kunde jag återställa lökfloret också.
Jag törs inte upprepa hur många förpackningar jag köpte.
Härligt! Nu ÄR det höst.
Som den tant jag är så håller jag på traditionen.
Således blev det lyktvandring sista söndagen i september.
Just den kvällen regnade det inte så mycket.
Visst fick växtligheten sina vanliga vackra färger
men nog var det en ovanligt blöt höst.
Det vart många våta handskar när det skulle rensas
och delas bland växterna.
För att inte tala om när komposten skulle skattas och flyttas.
Mellan skurarna räfsade jag löv
och maskarna ute i lunden fick sig ett skrovmål.
Själv lade jag mig i soffan i växthuset
och smaskade av druvorna i taket när dropparna kom.
Mycket smaskande blev det...